Ifredags var jag och Annaa på konsert. Men eftersom jag kollat fel på biljetten så var vi där lite tidigt. Stog drs 8 pm, vilket innebär att dörrarna öppnas 8 tydligen. Hadejag ingen anning om såklart. Men då gav det oss över en timmes lucka vi kunde dricka öl på istället! Så vi traskade genom chinatown till little italy och hittade efter en hel del om och men ett mysigt litet ställe där man inte behövde käka.Drack och kollade på folk ett tag innan vi gick tillbaka till konserten. Vi skulle se Joseph Arthur på bowery ballroom. Bowery ballroom är ett sjukt coolt litet ställe. Som taget ur alla amerikanska college filmer. Det ligger i princip i Chinatown, lite i utkanterna kanske. Men man går iallafall ner för en liten trappa och kommer till en lounge ungefär. Fast en gammal sliten lounge, en bar, en massa soffgrupper och ett litet rum där det säljs t-shirtar och skivor. Frida och Therese skulle också kika och dom sattoch väntade på oss när vi kom ner. Frn loungen går man en trappa upp till scenen. Det är en rätt stort tomt golv egentligen med scenen längst fram. Längst bak finns det en bar och längst ut med väggarna bak i rummet går det två trappor upp till en balkong/alkov typ. Där finns det en bar givetvis, ett stort fönster ut mot stan och kanske 10 bord man kan sitta vid. Vi hade ju ingen chans att få ett bord tyvärr så vi fick snäll stå. Det var Anna Ternheim som öppnade åt Joseph. Hon hade sprungit ihop med han på gatan tydligen. Eftersom dom turnerat med varandra förut bestämde dom sig för att köra ännu en turne tillsammans. Hon såg nästan illamående ut först, hon var rejällt nervös visade det sig. Men hon gjorde ändå en bra spelning. Grym jävla röst, sen spelade hon tyvärr inte shoreline. Det klargjorde jag dock för henne att sånt betende är inte okej. Jag ville höra shoreline. Hon sa förlåt så släppte vi det där. Hon hade en liten skivsignering downstairs efter hennes spelning och det var då vi kunde prata med henne. Hon var jättesnäll och ödmjuk, man var sugen på att bjuda ut henne på en kaffe typ. Tror kanske inte hon var lika sugen att ta en kaffe med oss men ändå. Kvällen stora behållning började några minuter efter 10. Joseph Arthur är typ en Lars Winnerbäck fast lite mer whiskeyröst och en par delar mer rock. Men han kör mycket akustiskt och har som Lars ett kompband, The Lonley Astrounats. Var en riktigt bra spelning och det trots att ingen av oss hört mer än 4 låtar innan kanske. han körde i ca 2 timmar. Men under dom 2 timmarna lycades han på nåt konstigt sätt inte spela Honey and the Moon. Jag och Therese som också älskar den låten stog som 2 frågetecken bara. Då hade jag ändå frågat Anna Ternheim och hon sa att han antagligen kommer köra den. Trots det, som helhet var det en kanonbra konsert. Bra fredagsnöja för 120 spänn. Som att gå in och lämna jackan på olearys ungefär.

Efter konserten började vi strosa hemåt. Vi gick med Frida och Therese en bit. Annaa som aldrig tycker att enklaste vägen är en bra väg bestämde att vi skulle gå över bron hem. Sagt och gjort. Är trots allt inte så långt. Tröttnar heller aldrig på att få se Manhattan upplyst på natten. Så det sumerar väl fredagkvällen kan man säga.